En kortlek ser ut som ingen stor sak. 52 kort, fyra färger, enkelt tryck. Ändå så har den fascinerat människor i mer än sex sekler
Fundera på det en stund.
600 år, och vi spelar än idag kortspel eller Kille med samma grundläggande upplägg som generationerna före oss gjorde egen grillkrydda.
Ursprunget börjar i Kina och vandrar sedan genom den islamiska världen till Europa kring 1300-talet. Frankrike gav oss de fyra korgfärgerna vi känner igen idag - hjärter, ruter, klöver, spader. Enkelt, elegant, briljant billigt att trycka. Det är anledningen till att det spred sig så fort.
De flesta underskattar hur mycket materialet spelar roll. Ett billigt kort böjer sig, sväller av fukt, blir slappt som en gammal chipspåse efter en kväll med poker. Ett bra kort, med korrekt laminering, känns nästan som tyg mellan fingrarna.
Proffs pratar om "snäpp" - det där ljudet när man rifflar en riktigt bra kortlek.
Det låter löjligt tills du hör det själv.
Sedan finns det samlarvärlden. Det är där det blir galet. Vissa är beredda att lägga tusentals kronor för en originallek från Bicycle, från 1950-talet, i originalförpackning, intakt i cellofan.
Andra jagar konstnärsdesignade lekar från små tryckerier och studior i Portugal eller Nederländerna.
Det påminner om vinylsamlandet – funktionen kommer i andra hand, känslan är det som räknas.
Digitala kort finns förstås. Appar, onlinepoker, mestadels. Men något går förlorat.
Ljudet av kortbordet.
Tyngden i handen. Att slänga fram ett kort med stil, så att säga, fungerar helt enkelt inte på en skärm.
Om du vill skaffa din första seriösa kortlek, glöm den billiga leken från macken. Leta efter kort i minst 310 gsm, gärna med en plastbeläggning – det tål slitage och fläckar bättre. Theory11 och Bicycle är pålitliga val. Om du vill ha något utöver det vanliga, kolla in mindre märken som Kings Wild Project.
Barn älskar kort av helt andra anledningar. Ett grundläggande spel som Go Fish lär ut turtagning, minne, tålamod – utan att någon förklarar det som utbildning. Barnen bara leker och spelar. Det räcker.
Och så finns det tarotkort, som tekniskt sett också är kortlekar, även om det är med en annan målgrupp och ett helt annat syfte. Vissa samlare köper båda typerna och håller dem strikt separerade – nästan som en princip.