En spelkortsuppsättning ser ut som ingenting särskilt. 52 kort, fyra färger, ett tunt lager färg. Ändå har den fascinerat människor i mer än sex sekler
Ta ett ögonblick och tänk efter.
Sexhundra år, och vi spelar än idag kortspel eller Kille med samma grundläggande upplägg som de som kom före oss gjorde beställa egen kortlek.
Berättelsen börjar i Kina och tar sig sedan genom Mellanöstern till Europa kring 1300-talet. Frankrike gav oss de fyra korgfärgerna vi känner igen idag - hjärter, ruter, klöver, spader. Enkelt, elegant, briljant billigt att trycka. Det är därför populariteten exploderade.
Materialet spelar en större roll än de flesta tror. Ett kort av dålig kvalitet böjer sig lätt, drar åt sig fukt och sväller, blir lika mjukt som en trasig chipspåse efter en pokerkväll. Ett bra kort, med korrekt laminering, ger nästan en textilkänsla i handen.
Erfarna spelare nämner ofta "snäpp" - det ljudet när man rifflar en riktigt bra kortlek.
Det kan låta konstigt, men det förstår man när man hör det.
Sedan har vi samlarnas värld. Det är där det blir galet. Vissa betalar tusentals kronor för en Bicycle-lek från femtiotalet, i originalförpackning, fortfarande insvept i cellofan.
Andra jagar konstnärsdesignade lekar från små tryckerier i Portugal eller Nederländerna.
Det är lite som vinylskivor – funktionen kommer i andra hand, känsla är allt.
Digitala varianter existerar naturligtvis. Appar, onlinepoker, mestadels. Men något går förlorat.
Ljudet från spelbordet.
Tyngden i handen. Att kasta ett kort med attityd, om man så vill säga, fungerar helt enkelt inte på en skärm.
Om du vill köpa din första riktiga lek, bortse från den billiga leken från macken. Leta efter kort i minst 310 gsm, helst med en plastbelagd yta – det tål slitage och fläckar bättre. Theory11 och Bicycle är pålitliga val. Om du vill ha något utöver det vanliga, titta närmare på mindre varumärken som Kings Wild Project.
Barn tycker om kortspel av helt andra anledningar. Ett enkelt spel som Go Fish tränar turtagning, minne, tålamod – utan att någon förklarar det som utbildning. De bara spelar. Det räcker.
Sedan har vi också tarotkort, som tekniskt sett också är kortlekar, även om det är med en annan målgrupp och ett annat användningsområde. Vissa samlare köper båda typerna och håller dem strikt separerade – nästan religiöst.